Ibland får jag för mig att jag vill bo som när jag växte upp … dvs i ett gammalt hus ute på landet. Så idag tvingade jag med min man till ett gult sekelskifteshus med grönt plåttak, matsal, bibliotek och knarrande trappsteg. Såååå otroligt vackert, och tyvärr mer idylliskt i tanken än praktiken.
Vinden huserar förmodligen både råttor och spöken. Vägen kräver fyrhjulsdrift eller mindre traktor om vintern och som min man så vänligt inflikade: här kan vi ligga döda i veckor innan någon hittar oss!
Haha, vilken upplyftande kommentar 🙂
Ja, liksom spiken i kistan 🙂