Jag föll på regelverket och kommer inte att finnas med i SvBs katalog över vårens böcker. Men eftersom jag efter lite vånda (svårt och utelämnande att skriva om sig själv) ändå skrev en snabb text delar jag med mig:

Jag minns när jag var liten och mina föräldrar sa: ”Det måste vara något fel på henne. Det är inte normalt att läsa två böcker om dagen.” Jag fick höra det igen när jag blev äldre och denna gång från mina vänner: ”Måste hon verkligen träna ikväll också. Det kan inte vara sunt att spela fotboll varje dag.” Inget av ovan gör mig speciellt onormal (tror jag), men det säger lite om vem jag är. När jag väl tar mig för något absorberar det mig, så också skrivandet.

Jag växte upp på landet i ett hus bredvid ett slott, där jag hjälpte farmor kamma mattkanter i biblioteket och pappa så potatis. När jag inte läste spelade jag fotboll med mina bröder och drömde om att jobba med siffror. Idrotten blev vad som tog mig från landet och till Atlanta, USA där jag studerade ekonomi, läste engelsk litteratur och spelade fotboll. I USA träffade jag på en ny typ av historier och jag började läsa bredare, tycke om magin som uppstod mellan genrer. Jag mötte och fastnade för karaktärer som inte var odelat sympatiska, utan levde och betedde sig som människan allra mest. När jag återvände hamnade jag i Stockholm där jag tog min civilekonomexamen. Det var däremot först efter mina studier som skrivandet tog fart på allvar. I Spel, min första thriller/roman, kolliderar mycket av ovan: böcker, siffror, miljöer och klass. Jag tog mig helt enkelt friheten att gå tillbaka och gräva där jag någon gång befunnit mig.